Dessa ytor dammar, suger till sig oljor och andra föroreningar, har en dålig kemikalieresistens, är svåra att hålla rena, har en dålig slitstyrka o.s.v. Att belägga betongen med exempelvis något ur Nils Malmgren AB golvsortiment, gör att man slipper gå på vad som helst.
Golvkostnad och miljöbelastning är proportionell mot beläggningens livslängd. Livslängden är en funktion av produktval, och det är därför viktigt att välja rätt.
Trots att golvet hör till byggnadens mest väsentliga delar, ägnas det kanske inte tillräckligt med kraft för att finna den bästa och riktiga beläggningen. Ofta beror det på okunskap och allt för stor tro på försäljarens glättiga reklambroschyrer. Man kan aldrig ersätta kvalitet med långa garantitider.
Det är lätt att förstå att det inte går att tillfredsställa varierande krav med någon universalprodukt. Epoxiplasternas styrka ligger i modifierbarheten.
För att komma fram till rätt produkt måste man dels ha klart för sig vad man ställer för krav på golvet, dels känna till olika produkters funktioner och egenskaper.
De krav man skall ställa på golvet får man fram genom en så kallad kravanalys.
Kemikalier som kommer att belasta golvbeläggningen bör vara kända.
Golv för trucktrafik bör aldrig vara tunnare än 3 millimeter. För gångtrafik räcker det ofta med 0,3 millimeter.
En golvbeläggnings skikttjocklek bestäms i huvudsak av två faktorer:
» Kornmax det vill säga det största fyllnadsmedlet.
» Belastningens storlek i förhållande till underlaget.
I allmänhet gäller den generella regeln som säger att minsta skikttjocklek skall vara tre gånger kornmax.
Genom att öka skikttjockleken kan belastningen fördelas på en större yta av betongen. Vid en punktlast på 70 MPa kommer underlaget (betongen) att belastas i förhållande till skikttjockleken på följande sätt.
Ett betonggolv med tryckhållfastheten 30 MPa behöver minst en tre millimeter tjock beläggning för att klara en statisk last på 70 MPa.
Golvets drifttemperatur såväl som lokala temperaturvariationer är viktiga att känna till vid val av produkt.
Halkskydd d v s en viss strävhet i ytan står ofta på önskelistan. I torr miljö är det som regel inte nödvändigt.
Rengörbarhet är ofta beroende av halkskyddsgraden. Ju grövre yta, dessto svårare att hålla rent.
Inom livsmedel och läkemedelsbranschen ställs stora krav till beläggningens porfrihet.
Att tätfunktionen bör beaktas vid projekteringen är kanske inte helt självklart. Oftast förväntar man sig att en epoxibeläggning är tät, men så kallade torrmassor av färgad sand och bindemedel uppfyller inte detta krav eftersom de av läggningstekniska skäl har för lite bindemedel.
Ett golvs planhet har ofta en fundamental betydelse. Exempel är höglager och golv för svävare.
Det kan inte hindras att skador kan uppkomma på en beläggning genom slag, kemikalier eller förhöjda temperaturer. Allmänt kan sägas att epoxibeläggningar är lätta att reparera.
Brandklassificering (euroklass) skall beaktas där så krävs.
När alla parametrar är kända är det dags att kontakta golvförsäljaren och diskutera golv.
Man bör försäkra sig om att golvbeläggning kan utföras under de förhållanden som råder på arbetsplatsen, t.ex. temperatur och fukt. Förbehåll i upphandlingen avseende skador orsakade av uppstigande markfukt skall aldrig tolereras.
Fukt i byggkonstruktionen kan vara ett stort problem för inomhusmiljön. Fukt och alkali bryter lätt ner mattlim och orsakar en ohälsosam miljö.
Vi kan erbjuda kompletta system för effektiv fukt-, alkali- och emissionspärrning.
Dessa system har testats på provningsanstalt, och många år i fält har har bekräftat funktionen.
Vi har ett stort utbud av epoxiprodukter för golv och väggbehandlingar.
Nedan följer några exempel, mer information finns i vår produktkatalog eller via Produktdatabasen.
Provningsresultat och testresultat angående nötningsmotstånd, brandprovning, kemikalieresistens, emission och vattentäthet finns att tillgå.
Välkommen att höra av dig till oss, vi nås på 0303 - 936 10.